Jag spenderade juli kring Medelhavet. De flesta dagar kunde jag njuta av solmogen frukt som den här utsökta nektarinen. I Sverige är det svårt att hitta, eftersom vi (såvitt jag vet) inte odlar nektariner här och för att de importerade nektarinerna skördas innan de är helt klara och får mogna inne i mörkret på fraktbilar och lastfartyg.
Jag skulle nog aldrig få för mig att köpa nektariner i Sverige. Däremot har jag inte hittat ett land som kan konkurrera med våra jordgubbar. Alla som har satt tänderna i en solvarm jordgubbe kring midsommar vet vad jag pratar om. Och det lär vara de flesta. Men ska det inte vara så då? Att vissa saker helt enkelt smakar bättre i vissa länder eller under vissa tider på året, eftersom de får lov att odlas och mogna naturligt i den miljö som var avsedd? Måste vi äta jordgubbar året runt?
Personligen tycker jag att det finns en tjusning i att allt inte är så lättillgängligt. Jag tror att många håller med mig, även fast den breda massan har vant sig vid ett outsinligt, oföränderligt och EU-standardiserat sortiment i sin mataffär. Svenska jordgubbar, färskpotatis och andra inhemska primörer är undantag som vi bara kan njuta av en kort tid på året. Men jag är övertygad om att det är däri magin ligger. Skulle den mjälla färskpotatisen vara lika speciell om man kunde köpa den året runt?
Jag vet inte vad som är poängen med att kunna erbjuda allt, alltid och hela tiden. För jag tror att de flesta skulle hålla med om att de dekorativa jordgubbarna som man kan köpa i november faktiskt inte smakade mer upphetsande än pappersmassa. Att äta säsongsbetonat är inte bara miljövänligt, utan också en garanti för att man får de färskaste, godaste och fräschaste produkterna. Och hur var det nu - den som väntar på något gott...
