God Jul

Debattfrossa

Idag skriver Lorentz Tovatt (my fellow SMB-skribentkollega) och jag på Politikerkbloggen.se:

***

Köttdebatten baseras på gammal fakta

Vi äter mer och mer kött. De flesta tycker om smaken och kött i någon form har länge setts som en naturlig del i våra måltider. Men vår kosthållning har också alltid setts som något privat. Vad händer då när någon anklagar din diet för att hota hälsan och klimatet? Plötsligt har köttätande blivit en politisk fråga och debatten har mer och mer infekterats av felaktigheter och argument tagna ur sina sammanhang.

Vi svenskar äter idag 84 kilo kött per person och år, varav 61 kilo är rött kött. Världscancerfonden rekommenderar ett intag på max ett halvt kilo rött kött i veckan, men helst bara 300 gram. Det uppgår då till knappt över 15 kilo. Processat kött såsom chark och halvfabrikat avråder man helt ifrån. Studier visar att ett högt intag av rött kött ökar risken för cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Men det hindrar inte entusiaster från att påstå att en köttbaserad diet är det bästa för hälsan.

Slappa argument som att vegetarisk kost inte skulle vara tillräckligt näringsrik drar ner nivån på diskussionen. Det är lite som att påstå att vardagsmotion ökar riken för benbrott. Alla som helt eller delvis uteslutit kött från kosten och mår bra av det vet att man inte bara tar bort köttfärssåsen men behåller pastan. Köttet ersätts med andra proteinkällor och sammansättningen blir extra viktig för att man ska få i sig rätt mängder vitaminer och mineraler. Så enkelt är det.

Utöver hälsoaspekten har kött en enorm klimatpåverkan. Ja, köttproduktionen i Sverige är idag bättre än i många andra länder. Uppfödning av biffkor kan också i bästa fall bidra till att bibehålla ett öppet landskap och en biologisk mångfald genom att beta på marker som annars hade varit olämpliga för jordbruk. Tyvärr är den typen av djurhållning idag väldigt ovanlig (kallas numera “ekologisk”) och har i den utvecklade världen oftast ersatts av centraliserade boskapsanläggningar.

Enligt FN:s jordbruksorganisation, FAO, står djuruppfödningen för uppemot 18 procent av de globala växthusgaserna. Idisslare, såsom kor, getter och lamm, släpper också ut metangas – en 23 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid – genom sitt matsmältningssystem. En ansenlig mängd skog skövlas dessutom för att ge plats åt både boskap men också odling av foder till djuren. Greenpeace menar att så mycket som 80 procent av skövlingen i Amazonas regnskogar är kopplade till djurhållningen.

På fullt allvar påpekas det ändå att vi bör äta kött eftersom “människor iallafall inte kan äta gräs”. Tyvärr har detta argument mycket liten verklighetsförankring, då de flesta moderna köttproducenter till stor del utfodrar sina djur med soja och majs – grödor som är utmärkta för direkt mänsklig konsumtion. På så sätt har vi lyckats bryta ett effektivt kretslopp för proteinomvandling till ett rent matslöseri.

Det slutgiltiga argumentet mot initiativ såsom köttfri måndag rör ofta att myndigheter och stat inte ska inskränka det fria valet. Men hur fritt är ett val mellan exempelvis dansk, konventionellt producerad och svensk, ekologisk fläskfilé? Med en prisskillnad på uppemot 250 kronor per kilo, känns det som att detta val redan är gjort åt konsumenten.

Låt oss alltså höja debatten från trötta slagord och fantasier. Vad säger egentligen statistiken, forskningen och vetenskapen? Alla behöver inte bli veganer, men det är dags att sluta låtsas som att en hög köttkonsumtion är önskvärt. För det står bortom allt rimligt tvivel att det varken är hälsosamt, hållbart eller ens ett fritt val.

Belinda Hellberg, skribent Supermiljöbloggen
Lorentz Tovatt, skribent Supermiljöbloggen

Kyckling på burk

Ok, gills nästan inte som Dagens Amerikan eftersom det inte är en person. Men det är ju en amerikansk produkt, så den fick vara med ändå.
Land of the brave presenterar - kyckling på burk. Om det inte fanns tusen andra skäl att vara vegetarian så skulle detta enskilt räcka.

Dagens Amerikan

Amerika är ett land på dekis. Tyvärr. Ska skriva ett längre inlägg om detta sedan (om någon av någon outgrundlig anledning inte är övertygad), men parallellt tänkte jag lansera serien "Dagens Amerikan" där jag bjuder på lite godbitar ur aktuell, amerikansk politik. Håll till godo!

Min artikel i Dagens Arena!

Idag skriver Jocke och jag om misslyckandet med Sveriges klimatpolitik på Dagens Arena.

***

Hellberg & Holmström: ”Före detta föregångslandet Sverige”

Sverige har länge varit ett föregångsland på klimatområdet. En väl utbyggd vatten- och kärnkraft har bidragit med i princip koldioxidfri el. En effektiv koldioxidskatt ledde till att vi började satsa på biobränsle, vilket vi har gott om i våra stora skogar. Vi har även varit drivande i utfasningen av freoner i kylskåp, fosfater i tvättmedel och olja för uppvärmning av hus.

Vi ligger fortfarande bra till på klimatrankningarna. Häromdagen presenterade Climate Action Network och Germanwatch sin årliga rankning av länderna på klimatmötet i Durban, Sydafrika. Sverige innehar en imponerande fjärdeplats ifråga om våra totala utsläpp (efter tre tomma platser där inget land kvalar in) och kommer på femte plats om man tittar på utsläppstrenden (att vi minskar våra utsläpp).

Så långt, så väl. Men hur går det då med klimatpolitiken? Där ligger Sverige i samma mätning på plats 34. År 2009 låg vi på tionde plats och sedan dess har vi årligen rasat till dagens bottennotering. Hur gick det till?

Sveriges linje har beskrivits av nuvarande regering som “Världens mest ambitiösa klimatpolitik”. Men Sverige lever på gamla meriter. De “ambitiösa” målen som har satts upp är inte svåra att nå eftersom vi har extremt goda förutsättningar. Dagens låga nivåer av koldioxidutsläpp och höga andel förnybar el är resultatet av decenniers klimatpolitik. I dagsläget görs mycket lite för att fortsätta sänka utsläppen och uppmuntra utbyggnad av den förnybara sektorn.

Regeringen har istället infört betydande försämringar inom klimatpolitiken:

• Biståndet. Regeringen har beslutat att inte anslå några nya pengar till klimatanpassning i de fattiga länderna, utan hävdar att detta ska rymmas inom biståndsbudgeten. Detta är ett brott mot klimatkonventionen, där det tydligt står att klimatbiståndet ska vara ”nytt och additionellt”.
• Skogen. Regeringen vill “gömma” våra utsläpp i skogen genom sektorn LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry). Det innebär att man överskattar utsläppsprognoserna för skognäringen. På så vis får man högre utsläppskvoter och enorma utsläpp möjliggörs – samtidigt som man får utsläppskrediter att släppa ut mera växthusgaser för.
• Förnybar energi. Användningen av förnybar energi är den lägsta på 30 år. Till och med EU:s råd för förnybar energi har kritiserat Sverige för ambitionsnivåerna på detta område. I stället har regeringen satsat på fossilgas och tagit bort stödet till installation av solvärme.

Regeringen har också backat på krav om lägre svavelutsläpp, lobbat för att EU inte bör höja målet om utsläppsminskningar av växthusgaser från 20 till 30 procent samt haft makten medan Sveriges växthusgasutsläpp i fjol ökade med sex procent. För att bara nämna några saker.

Under en tandlös regering förtrycks klimatdebatten till förmån för diskussioner om ökad tillväxt. Miljöministern har ingen klar vision för Sveriges roll på den internationella arenan. Som EU-parlamentariker var Lena Ek mer progressiv och förespråkade bland annat att EU skulle minska sina utsläpp med 30 procent till 2020, ett krav hon som minister nu backat från. Statsministern pratar mindre och mindre om klimatfrågor efter misslyckandet på COP15 i Köpenhamn och verkar inte se någon som helst anledning för Sverige att gå före i klimatsammanhang.

Vackra ord som att Sverige är ett “grönt nybyggarland” klingar falskt när vi faller fritt i statistiken. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det gör inte Lena Ek.

Belinda Hellberg och Jocke Holmström, Supermiljöbloggen.

Max Fresh 2-in-1 Sensation Active Sensitive Extra White System

Idag skulle jag köpa tandkräm. Dagligen har jag beslutsångest över de mest triviala vardagsval, så ni kan ju föreställa er hur det kändes när fyra hyllmeter tandkräm stirrade ner mig längst in i affären. Varför finns det så jävla mycket tandkräm? Det är ju helt sjukt. Vad är skillnaden mellan Mas Fresh och Extra Fresh? Hur mycket mer action är det i Triple Action jämfört med Double Action? Va? Det är ju sinnessvagt.

Jag var hos frisören en gång och hon berättade att det inte spelade någon roll hur mycket vitaminer eller mineraler eller "enriching cell repair shine complex" (vad det nu betyder) schampot innehåller, eftersom vitaminbeståndsdelarna var alldeles för stora för att tränga ner i hårbotten. Och senast jag kollade bestod hår av döda hudceller. Eller var det bara något man det itutad som barn? Hur som helst - jag är benägen att tro att samma sak gäller för tandkräm. Vissa skulle ju hävda att man inte behöver tandkräm över huvudtaget, utan att god tandhälsa mest beror på kosten. Men det är en annan diskussion.

Vad jag menar är att det ju är asmärkligt att det finns så många produkter att välja mellan. Är det inte uppenbart vid det här laget att folk bara blir förvirrade av för många alternativ? Det är toppen att det finns valmöjligheter (ska vi äta gurka eller tomater till maten? röd eller blå tröja?) men det blir ju LÖJLIGT när det kommer upp i de här proportionerna och gör bara de dagliga valen ännu mer tidskrävande och ångestladdade.

På ICA i Åhlén city finns ett skrämmande exempel på en knäckebröds

avdelning med 94 olika sorters knäckebröd. Nittiofyrasortersfuckingknäckebröd. Det stod en stackars tant där och glodde på hyllan när jag gick in i affären och om jag inte såg fel så stod hon kvar när jag var på väg till kassan. Paralyserad av skräck för att välja fel knäckebröd. I-landsproblem fick plötsligt en helt ny betydelse.