Idag skulle jag köpa tandkräm. Dagligen har jag beslutsångest över de mest triviala vardagsval, så ni kan ju föreställa er hur det kändes när fyra hyllmeter tandkräm stirrade ner mig längst in i affären. Varför finns det så jävla mycket tandkräm? Det är ju helt sjukt. Vad är skillnaden mellan Mas Fresh och Extra Fresh? Hur mycket mer action är det i Triple Action jämfört med Double Action? Va? Det är ju sinnessvagt.
Jag var hos frisören en gång och hon berättade att det inte spelade någon roll hur mycket vitaminer eller mineraler eller "enriching cell repair shine complex" (vad det nu betyder) schampot innehåller, eftersom vitaminbeståndsdelarna var alldeles för stora för att tränga ner i hårbotten. Och senast jag kollade bestod hår av döda hudceller. Eller var det bara något man det itutad som barn? Hur som helst - jag är benägen att tro att samma sak gäller för tandkräm. Vissa skulle ju hävda att man inte behöver tandkräm över huvudtaget, utan att god tandhälsa mest beror på kosten. Men det är en annan diskussion.
Vad jag menar är att det ju är asmärkligt att det finns så många produkter att välja mellan. Är det inte uppenbart vid det här laget att folk bara blir förvirrade av för många alternativ? Det är toppen att det finns valmöjligheter (ska vi äta gurka eller tomater till maten? röd eller blå tröja?) men det blir ju LÖJLIGT när det kommer upp i de här proportionerna och gör bara de dagliga valen ännu mer tidskrävande och ångestladdade.
På ICA i Åhlén city finns ett skrämmande exempel på en knäckebröds
avdelning med 94 olika sorters knäckebröd. Nittiofyrasortersfuckingknäckebröd. Det stod en stackars tant där och glodde på hyllan när jag gick in i affären och om jag inte såg fel så stod hon kvar när jag var på väg till kassan. Paralyserad av skräck för att välja fel knäckebröd. I-landsproblem fick plötsligt en helt ny betydelse.
