***
Köttdebatten baseras på gammal fakta
Vi äter mer och mer kött. De flesta tycker om smaken och kött i någon form har länge setts som en naturlig del i våra måltider. Men vår kosthållning har också alltid setts som något privat. Vad händer då när någon anklagar din diet för att hota hälsan och klimatet? Plötsligt har köttätande blivit en politisk fråga och debatten har mer och mer infekterats av felaktigheter och argument tagna ur sina sammanhang.
Vi svenskar äter idag 84 kilo kött per person och år, varav 61 kilo är rött kött. Världscancerfonden rekommenderar ett intag på max ett halvt kilo rött kött i veckan, men helst bara 300 gram. Det uppgår då till knappt över 15 kilo. Processat kött såsom chark och halvfabrikat avråder man helt ifrån. Studier visar att ett högt intag av rött kött ökar risken för cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Men det hindrar inte entusiaster från att påstå att en köttbaserad diet är det bästa för hälsan.
Slappa argument som att vegetarisk kost inte skulle vara tillräckligt näringsrik drar ner nivån på diskussionen. Det är lite som att påstå att vardagsmotion ökar riken för benbrott. Alla som helt eller delvis uteslutit kött från kosten och mår bra av det vet att man inte bara tar bort köttfärssåsen men behåller pastan. Köttet ersätts med andra proteinkällor och sammansättningen blir extra viktig för att man ska få i sig rätt mängder vitaminer och mineraler. Så enkelt är det.
Utöver hälsoaspekten har kött en enorm klimatpåverkan. Ja, köttproduktionen i Sverige är idag bättre än i många andra länder. Uppfödning av biffkor kan också i bästa fall bidra till att bibehålla ett öppet landskap och en biologisk mångfald genom att beta på marker som annars hade varit olämpliga för jordbruk. Tyvärr är den typen av djurhållning idag väldigt ovanlig (kallas numera “ekologisk”) och har i den utvecklade världen oftast ersatts av centraliserade boskapsanläggningar.
Enligt FN:s jordbruksorganisation, FAO, står djuruppfödningen för uppemot 18 procent av de globala växthusgaserna. Idisslare, såsom kor, getter och lamm, släpper också ut metangas – en 23 gånger kraftigare växthusgas än koldioxid – genom sitt matsmältningssystem. En ansenlig mängd skog skövlas dessutom för att ge plats åt både boskap men också odling av foder till djuren. Greenpeace menar att så mycket som 80 procent av skövlingen i Amazonas regnskogar är kopplade till djurhållningen.
På fullt allvar påpekas det ändå att vi bör äta kött eftersom “människor iallafall inte kan äta gräs”. Tyvärr har detta argument mycket liten verklighetsförankring, då de flesta moderna köttproducenter till stor del utfodrar sina djur med soja och majs – grödor som är utmärkta för direkt mänsklig konsumtion. På så sätt har vi lyckats bryta ett effektivt kretslopp för proteinomvandling till ett rent matslöseri.
Det slutgiltiga argumentet mot initiativ såsom köttfri måndag rör ofta att myndigheter och stat inte ska inskränka det fria valet. Men hur fritt är ett val mellan exempelvis dansk, konventionellt producerad och svensk, ekologisk fläskfilé? Med en prisskillnad på uppemot 250 kronor per kilo, känns det som att detta val redan är gjort åt konsumenten.
Låt oss alltså höja debatten från trötta slagord och fantasier. Vad säger egentligen statistiken, forskningen och vetenskapen? Alla behöver inte bli veganer, men det är dags att sluta låtsas som att en hög köttkonsumtion är önskvärt. För det står bortom allt rimligt tvivel att det varken är hälsosamt, hållbart eller ens ett fritt val.
Belinda Hellberg, skribent Supermiljöbloggen
Lorentz Tovatt, skribent Supermiljöbloggen
